![[Alyz]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Biter av päls på kamrat!
Två dygn har gått sen de flyttade ihop och jag har märkt att Kalle, den äldsta hanen, biter av rätt rejäla pälstussar på Fluffy som är den yngsta. Dock inget bråk som har uppstått, men Kalle nafsar och gnager väldigt väldigt mycket på Fluffy, vilket han tycker är skönt. Det är på natten som vi hittar stora pälstussar här o var mest.
Jag vet att det är dåligt om kamraten biter av pälstussar, men finns det inget man kan göra för att slippa sära på dem igen?
De brukar ju börja bita päls ifall de inte trivs. Men här trivs de ju onekligen ihop så det betyder ju någonting annat.
När bebisar växer upp så kan de ju sitta och "nagga" på sina syskon eller mamma. Men pälsavfall som följd.
Kan det vara nåt sånt? Att han sitter och tuggar för att det är mysigt att göra så? Sitta tätt intill och nagga med tänderna på kompisen.
Annan sysselsättning är väl vad jag kan komma på. Görs det på nätterna när ni sover så lägg in någonting i buren som de kan sysselsätta sig med. Färska äppelgrenar eller vad som helst. Bara det gör att de fokuserar sig på något annat.
Jag har ingen större erfarenhet av pälsbitning. Har haft en hona som började bita på sig själv när hon blev själv efter att ha mist sin burkamrat. Det är allt.
Men någon annan kanske har mer erfarenhet av just det här. Det här är mina tankar iallafall:)
Detta är min tolkning: De ser ut som om de trivs tillsammans :) men hela situationen är ju fortfarande ny. Den som blir av med pälsen är den som är lite mer osäker med denna nya relation :)) hans päls sitter lite "lösare" just nu pga aningen stress. Den andra försöker tala om att han ska lugna sej lite…just genom att "dra" i pälsen. Så länge det inte är bråk, slagsmål, kala fläckar eller sår är det som det ska :)) De behöver bara tid! Håll dessa grabbar sysselsatta, speciellt nattetid. Klipp grenar i mindre bitar och "göm" dessa lite överallt i buren…så kan de leta och gnaga hela natten. Gnagande är lugnande för chillor…precis som för alla gnagare!
Jag håller med er båda två! :)
Izziegirl verkar ha en väldigt bra poäng där, för det är just Fluffy som är som mest stirrig och nervös. Även för att vara en chinchilla så verkar han helt klart ha ADHD av något slag, om ens sådana psykiska problem existerar i djurvärlden. :P
Och det är precis som Ulrika säger, Kalle nafsar endast när de sitter tätt ihop och det syns att de trivs väldigt bra tillsammans. Men allt är fortfarande nytt för båda två, Kalle som varit ensam så gott som hela livet och Fluffy som har en väldigt försiktig och nervös personlighet rent generellt.
Tack för att ni svarade! :) Mvh // Alyz
Starta ny diskussion