Jag har alltid haft sex stycken chinchillor som har gått i par i tre olika burar. Min ena hane, Chill-zones Absolutely Fabulous, eller Jerry som jag kallar honom, bodde med Chill-zones Casper Junior. De var helt klart bästa vänner och ingen kunde skilja dessa varelser åt!
Förutom döden.. När Casper en dag var tvungen att avlivas blev Jerry en helt annan chinchilla. Han vägrade äta och leka alls, han satt i ett hörn i buren och vägrade röra på sig.
Högst en vecka senare hade jag fått tag i en bebis åt Jerry, men då hade han redan lyckats gå ner strax under hela 100 gram trots stödmatning.

Så fort Jerrys nya vän flyttat in, Chill-zones David Copperfield, eller som vi kallade honom, Flopsy, gick Jerry upp igen och hamnade över sin gamla vikt och blev en lycklig chinchilla igen!
Tragiskt nog mitt i Jerrys nya lyckliga liv gick hans nya lilla vän bort bara några månader gammal och Jerry var åter tillbaka i sin dystra tid. Denna gången slutade han inte äta utan han började istället att pälsbita sig själv.

Jag fick som tur var tag i ännu en bebis, lilla Chill-zones Felize Navidad, eller namnet han går under hos oss, Quick! Jerry och Quick blev vänner på inte ens en timme och Jerry bet sig mindre och mindre i pälsen.
Nu några månader senare biter han ingenting alls och han lyckades bryta sitt beteénde

Nu är Jerry världens lyckligaste chinchilla igen!
Allt kan ordna sig och bli bra tillslut, hälsar han!
Alla har sina dystra stunder men oftast varar inget föralltid

Hälsningar!