Hur plockar du upp dem? Ovanifrån, underifrån, från sidan, eller hur gör du?

Det tar ju bara några sekunder att lyfta en chilla så hur lång tid efter du fått upp den är den stressad. I och med att du skriver att den är lugn i famnen så verkar det ju gå över direkt isåfall.

Lättast är ju annars att ge dem nån godsak och medan de tuggar så lyfter du. Det tar ju som sagt bara någon sekund och är de då upptagna med nåt russin t.ex så bör de ju inte hinna bli stressade.

#1 Jag tar dem från sidan, lite svårt att förklara. Men när dem märker att jag ska ta in dem så blir dem stressade och springer iväg, så det går inte på bara en sekund och då blir dem bara ännu mer uppjagade, men jag behöver ju liksom få ut dem så dem får springa och jag behöver få in dem också.

Blir de lika stressade när de ska ut som när de ska in?

Jag har ju lärt mina att komma på inkallning och det bygger ju på mutor helt enkelt. De vet att de ska få nåt gott när de kommer så då kommer de.

Sen efter ett tag så behöver man inte ge godis längre, de kommer ändå.

Så jag hade nog börjat träna inkallning på dina istället, släppa dem på såna ytor där de inte kan springa iväg och lära dem att komma, få godbit och sen få springa iväg igen. Sen kan man börja med att lyfta dem nån gång då och då, men oftast bara ge dem en godbit och låta dem springa iväg igen.

Allting blir lättare om man har chillor som vill komma till dig istället för att springa åt andra hållet. Sen om det är dig de vill komma till eller de vill ha godis spelar ju inte så stor roll, bara de kommer:)

Jag har ryggskott just nu och hade mina inte kommit nu så hade jag inte kunnat släppa ut dem för jag kan inte böja mig ner alls just nu.

#3 Ja det är dem, jag vet inte varför, dem kanske skadat sig när dem blivit upplyfta eller något, för annars är dem hur sociala som helst och kommer springande till en både i och utanför buren, men när dem förstår att dem ska lyftas upp får dem helt enkelt panik, sen lugnar dem ner sig i famnen igen.

Om du sitter på golvet, kommer de självmant upp i knät då?

För i såfall skulle man kunna börja där, att lyfta därifrån istället ifrån stående.

#5 Ja det gör dem, iallafall Frank och Donnie, Chico sover hela dagarna, så när hon är ute sitter hon i ett hörn och sussar. Men jag hinner inte få tag på dem för när dem fattar att jag ska lyfta upp dem springer dem iväg. Ska försöka lära dem komma på inkallning.

Fast om de kommer upp i knät kan du klappa dem då? För isåfall borde man ju kunna lyfta dem utan att de märker det.

Om de är klappbara då vill säga.

Tror jag är lite bortskämd med mina som man kan göra lite som man vill med.

#7 Det går att klappa dem, men försöker man ta tag i dem flyger dem iväg innan man fått grepp, man vill ju inte ta för hårt heller.

Då hade jag nog börjat i den ändan i stället. Att få dem att sitta kvar längre, och så att man kan ta och lyfta dem. Muta med godis och se ifall de väljer attt stanna kvar med godiset och bli lyft eller lämna godiset och springa iväg.

Jag har lovat min chinchilla att inte plocka upp honom när han äter, men något som funkar jättebra för både honom och mig är att han hoppar upp i min famn själv, det tycker han är mycket mer behagligare än att plockas upp. Så han vet att vill han inte bli upplockad så måste han hoppa upp i min famn. Dock brukar jag också se till att han inte kan skutta iväg om jag verkligen måste ta in honom direkt i buren.

Hehe, ibland när min pojkvän försöker fånga honom kutar min chinchilla iväg till mig och dyker ner i min famn. :) Men han är väldigt, väldigt tam för han trivs konstigt nog bättre med mig och min pojkvän än med andra djur, speciellt hundar och chinchillor. Det är nästan så att han accepterar katter mer än andra chinchillor faktiskt.

Det är ju egentligen lite konstigt att alla tre är så tama, men ingen av dem vill bli upplyfta… Det går bättre nu iallafall, dem blir inte så stressade men protesterar fortfarande lite.

Mjo, men det är väl rätt vanligt egentligen för de vill ju göra en massa annat. :) Ibland skäller min chinchilla på mig för att jag fångade honom så han inte får springa och leka lite mer. Vissa blir så stressade över att få gå in i buren igen så de inte kan utforska och leka mer på större områden än just i deras bur.

Sedan Mio fötts har Chico blivit ännu värre, nu är hon verkligen helt extrem. Idag fick jag inte ut henne, hon kissade på mig, morrade och skrek, det hjälpte inte att locka med russin för hon bara tog dem och sprang in i huset igen. Man såg verkligen hur stressad hon blev, så då kunde jag inte förmå mig själv att tvinga henne. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till med henne, hon måste ju komma ut och springa.

Om Chico tillochmed kissade på dig är det ett väldigt klart tecken på att hon är fruktansvärt osäker. Ta det i hennes takt helt enkelt! Låt henne sniffa på din hand när hon sitter i buren, "börja om från början" helt enkelt! Vill hon inte gå ut och springa är det inte ett måste, jag hade själv en chinchilla som knappt ville ut alls.

Hon trivdes helt enkelt i sin bur! Jag lät burdörren stå öppen så hon fick gå ut om hon ville men hon brukade inte komma så långt.
Just denna var en väldigt osäker chinchilla men efter att vi "börjat om" blev hon mycket mysigare och tillslut en av mina mysigaste chillor! 

Hoppas det blir bättre för er.

#14 Senare på kvällen är hon helt okej med att komma ut, men det är först vid elva, då blir hon som tokig.

Då är det ju inte svårare än att låta henne gå ut på kvällen.

Har du testa att släppa ut dem endast när de vill ut? Min sambos mamma har just nu 28 chillor så för henne är det ju lite svårt att få ut alla exakt när de vill så där måste man ju fånga endel. Men lättast är det absolut när de tex börjar hoppa massor vid dörren, när de biter i gallret eller på andra sätt försöker få uppmärksamhet ( tex biter massa i vattenflaskan eller drar i den, hoppar upp och ner vid någon spec hylla eller klättrar på gallret ) :)