Den 19 februari föddes en trekull. Två stycken standard och en marmorerad. Den marmorerade var en liten pytte-kille på 35g medans syskonen var mycket större.

Alla låg och diade och det såg hur bra ut som helst, men lilla bebisen rasade raskt ner till 29g på bara ett dygn.

Ingenting att vänta på utan det var bara att börja stödmata. Varannan timma fick bebisen mat och han gick knappt upp ett gram om dagen i början och jag trodde att jag skulle förlora honom.

Men envis som man är så kämpar man på och nu idag så väger han 63g.

Inte så mycket om man jämför med hans 90g bröder men så mycket större än han varit. Han är en liten kämpe!

Och jag bara väntar på dagen han kan börja lägga på sig lite själv så jag kan få sova en hel natt:)