Ja det bara måste ju ha med att göra att han kommer från en barnfamilj att han inte kommer fram till dig med en gång.

Ett tips, skippa fördomarna och läs på om ur djur brukar bete sig innan de vant sig vid en ny miljö.

jo det vet jag själv eftersom jag har haft både kanin och marsvin, men det skulle inte skada att vara förberedd med lite tips på hur jag kan göra.

#1 Varför låta så otrevlig? Har själv fått hem en chilla som var helt förstörd eftersom han bott i en barnfamilj där föräldrarna inte hade kontroll på barnen. (#1 vet inte om du har erfarenhet av chillor, men de är väldigt egna, jämför lite med katter att de gör det de vill och blir de tvingade (tex någon tar hårt i dem, klappar osv) så kan det sluta med att man har en väldigt olycklig, rädd och stressad chilla)

#0 Tips är att ta det otroligt lugnt. Börja med att bara sitta utanför buren så att vänjer sig vid att folk inte måste flänga runt och sedan ta in handen och håll en godis i handen. och sedan lägga godisen längre upp på armen osv så bör han bli tryggare vid människor allt eftersom. Sen kan det såklart även ha med att han är nyinflyttad att göra också, men oavsett anledning så, ta det lugnt och gör det i hans takt :)

tack för ditt tips, jag har en bok jag satt utanför hans bur och läste igår, då satt han glatt på en bräda och kollade på :)

#4 Okej men då ska det nog inte vara så farligt. Har varit med om chillor som flyger livrädda genom buren så fort någon rör sig utanför så det låter ju lovande iallafall ;)

Russin eller torkade rosenblad är tips på bra godis. Kom bara ihåg att inte ge för mycket. Ska du tex. hålla på och lägga i handen osv så dela ett russin i små små bitar så att det inte blir mer än totalt ett russin per dag :)

vad bra att du tilla de nu med russin :)

jag klippte nämligen alla russin i en burk i små små bitar, så han inte skulle få för mycket, dock tyckte min pappa att jag var lite knäpp ^^

jag köpte också alfa hö kuber, hur mycket ska han ha utav det? dom var ganska stora i storlek, tvival på att hela kuben är bra att äta? :)

#3# "han kommer ifrån en barnfamilj, det märks också på honom att han är van att bli jagad och har inte blivit klappad med hans egen tillåtelse"

Så med andra ord så kan man dra barnfamiljer över en kam och skylla en helt vanlig skygghet i början på att den haft det sååå dåligt i det förra hemmet eftersom det fanns barn där?

Jaha, alltid lär man sig något nytt. Ska minnas det så fort jag jag stöter på ett djur som inte kastar mig i min famn direkt, "aha, det måste vara barnen, de har jagat och plågat djuret, det är därför djuret inte älskar mig på studs."

#8 Nej det ska man naturligtvis inte. Men tyvärr är det relativt vanligt med chillor som har bott i hem där barnen stressat dem lite för mycket (där även föräldrarna erkänt det efteråt). Drar absolut inte alla över en kam, men det händer tyvärr, det kan ingen säga något annat om.

Nu vet jag som sagt inte hur det är i #0s fall, men kan ju hända att tex föräldrarna berättat det vid försäljning? Det har jag som sagt varit med om…

jag fick prata med ena förälden, hon berättade att han som ägde chillan inte umgicks med han så mycket, så barnen hade gort det då dom tycker om att vara involverade med nya djur.

Ett annat tips på godis är knäckebröd. Det är gott och nyttigt.

Tid och tålamod, och sen hade jag rekommenderat en bebis-kompis.

#10# Mina barn umgås mycket med våra djur med, de älskar djur. En del av djuren är mer tama och en del är mindre, bör jag skylla det på barnen då? Smidigt :-)

Sniff sniff, luktar eller stinker det fördommar i den här tråden?

#9# Det händer att singelkillar använder rottisar oh amstaffer till kamp också, bör man automatiskt skylla en hunds alla brister vid helt nya kontakter och miljöer på att förra ägaren varit singelkille då?

#12 Dock så måste du ju medge att det är skillnad. De flesta barn jag har stött på har varit väldigt flamsiga och oförsiktiga för de förstår inte alla gånger att djur är skörare än människor. 
Självfallet finns det ju undantag, som med dina barn då, men jag har nog aldrig stött på ett barn som förstått att man ska vara lugn och försiktig med vissa djur.

#13# Uppenbarligen ser man vad man vill se, själv har jag stött på massor av ungar som har väldigt bra hand med djur. Jag tycker ofta att djur och barn har som ett osynligt språk mellan sig medans vuxna kan vara väldigt oförstående för vad djur vill och behöver.

Jag gillar inte att dra någon grupp över en kam men ska man absolut göra det så är det ingen skillnad alls. Det är lika dumt och trist i båda fallen.

Som uppfödare så rekommenderar inte jag chinchilla till barn. Just för att de är inga "sitta i knät och klappa-djur" som t.ex marsvin är.

Men det betyder inte att jag inte har sålt till barnfamiljer ändå. Men då har de varit på besök hos mig och visat att de tar ansvar, och inte ska hålla på med chinchillorna utan att föräldrarna är med.

Jag anser att olika barn är olika, men rent generellt så säljer jag inte till barnfamiljer. Både för chillans skull och faktiskt för barnets skull.

Det är inget roligt att skaffa ett djur som man inte kan hålla på med som man vill. Barn är oftast lite mer otåliga än vuxna, och det är ju inga konstigheter med det. De har inte tålamodet att sitta vid burdörren och vänta på att en skygg chinchilla ska komma fram och sniffa på dem. De sträcker sig hellre in och plockar ut själv.

Det är inte att dra alla över en kam, många barn har jättebra kontakt med djur medans många vuxna är usla med djur.

Men just chillor och barn med sitt rörelsemönster är oftast ingen bra kombination.

jag menade aldrig att dra just barnfamilj i detta fall över en kam, alla familjer är olika alla barn är olika, i just denna familj var det små barn, dom kan vara oförstående och inte lika tålmodiga med djur, som sagt alla barn är olika.

#12 Nu tycker jag faktiskt du ska ta och ge dej lite…

Det är ingen som har sagt någon om att det är illa att barnfamiljer har chillor… Dock är det så att många barn omedvetet när de leker och stimmar omkring stressar chillorna en aning.

Klappar dem trots att chillan sover eller inte alls har lust till det. Och som barn (yngre) ser man kanske inte lika tydligt när djuret inte vill och stoppar då in handen för att få klappa. För det är ju just det barnen vill, få klappa djuret.

Och JA på vissa chillor märker man om de varit i en miljö som varit stimmig eller stressande.

Vet av egen erfarenhet då jag har precis en sådan chilla och ett yngre barn hemma. Och JA mina chillor har sin bur där familjen vistas. Så ja jag kan se när mitt barns lek stressar chillorna en aning. Det tar längre tid att vänja denna chillan vid sig och dess omgivning.

Och att jämföra detta med en rottis/amstaf är totalt befängt. För det första så tyvärr är dessa raserna avlade för kamp/skydd. Och sen ja många singelkillar/personer använder just dessa raserna för just beskydd och kamp. Så SJÄLVKLART kan du till vis del(ganska stor) beskylla singelkillen för hundens beteende.

Att skaffa sej en så "kraftig" hund och inte veta hur man tränar den är helt och hållet ägarens fel då man vet att dessa raser har dessa beteenden i sig.

Istället för att klanka ner på #0:s inlägg och frågor kunde du kanske kommit med tips och ideer istället. Dela med dej av din kunskap. Tjejen kanske är helt ny inom denna världen. Precis som du säkert va en gång i tiden!!!

#0 Låt din chilla vara lite… låt den vänja sig vid sin nya miljö och bur. Sitt gärna utanför och prata med den.  Och mitt tips är att vänta med godis. Du vill ju att din chilla ska komma fram till dej för att den vill umgås med dej inte bara för att du har godis i handen.

Chillan kommer säkert så fort den känner sej lite säker komma fram till burgallret för att kolla läget och se vem du är. De är väldigt nyfikna små djur.

När Chillan fått hälsa på dej lite genom gallret kan du sticka in handen i buren. Räkna med att du kan få sitta där ett tag =) Har du tur tar nyfikenheten över och han kommer fram och nosar. Låt han nosa på dej… men försök inte röra han. Risken är att du skrämmer istället.

När han blir mer och mer intresserad kan du försöka röra vid han under hakan… de brukar uppskatta att man kliar dem vid sidan av huvudet och under hakan… eller som min knäppis på magen =)

Jag kan ju säga som så att med en av mina chillor tog det mej ca 1 veckan innan han kom fram och nosa på mej genom gallret. Utan att sticka iväg som ett skott. Ca 2 veckor innan han kom fram och nosa på min hand i buren. Rörde jag mig minsta lilla drog han direkt. Om han satt på en plats i buren (inte "gömstället") så drog han som ett skott bara man byta vikt på benen om man satt utan för buren.

Idag har jag haft han ca 3 1/2 månad och först nu börjar han sätta upp sina framtassar i mina handflata. Dock får jag fortfarande inte klappa han något direkt över ryggen om jag har handen i buren.

Jag för gärna klia han under hakan och bredvid huvudet. Och han sitter gärna som en pingvind och håller i mitt finger och myser men att klappa nej det går han inte med på.

Mina tips är väl att gå lugnt och långsamt fram. Låt det ta den tid chillan vill. Jag vet att man gärna vill att den lille ska hoppa upp i famnen och borra in sig i en och bara mysa. Men en chilla är ett djur du måste vinna tilliten till. Kan även säga att du kan lika fort som du fick den bli av med den och få börja om.

Så lugnt och fin. Sitt gärna och prata med han flera gånger om dagen (kanske inte när han sover) så han vänjer sig vid din röst. Sätt dej utanför buren och läs boken du har. Så lär du dej mer och han hör din röst.

Lycka till !!!

Vill uppdatera lite med att min chilla som jag hämtade hem för några veckor sedan, som under tiden hon varit här har varit väldigt avvaktande och drar sig gärna undan osv, nyss hoppade upp i sängen, satte sig på min fot och även kom fram med nosen i ansiktet på mig. Riktig chock! 

Bara man är lugn, stillsam och har tålamod så går det bra. Som alla tidigare ha nämnt - sitt vid buren och prata med den  så den lär sig att känna igen din röst och även lär sig vem du är. Då du känner att han är lugnare så kan du sticka in handen, med tålamod, och fortsätta med detta tills han vågar komma fram och nosa och kanske ta en godis ifrån dig.

När jag ville att Betty skulle få lära känna mig lite bättre så lät jag henne gå lös på golvet (efter att hon varit här i nästan 2 dygn och hon kommit in sig i sitt nya hem) och sedan satte jag mig på golvet i ungefär en timme så hon fick chans att komma fram och nosa på mig och så. Åt även ett knäckebröd som hon blev väldigt nyfiken på, då kom hon fram mycket mer. Sedan fick hon en halv ruta.

Jag tycker det funkade bra i alla fall! Dock så kanske det är olika på djur, har hört ifrån många ställen att man inte bör släppa chillan lös förrän den är helt tam och har tillit till dig.. men å andra sidan, då kanske chillan tvingas sitta i sin bur flera veckor i sträck?

Lycka till med din krabat! :)

#17# Du verkar lite hysterisk måste jag säga, försök att ta ett djupt andetag, det kanske hjälper lite?

Det är aldrig okej att dra en grupp över samma kam, varken barn, singelkillar, ensamstående mammor, invandrare  m.m

visst kan man göra det, men det tyder mer på okunskap hos den som gör det än på verklig fakta. Det är trist att en del förutsätter redan från början att barn är negaivt för djur, kanske är det den inställningen dock som gör att en del barn och djur inte fungerar ihop. Mina barn stressar inte något av djuren, de har inte stressat chillorna heller, kanske för att jag inte redan från början bestämt mig för att det ska bli fel.

Med det har jag sagt mitt.

#16# Nej, du verkar ha en mer sansad inställning när man läst i tråden, förstod att du inte menade så allvarligt. Förlåt att jag har varit ot i din tråd, ska släppa det nu. Lycka till med din lilla chilla och hoppas du får honom tam. De är ju underbara djur.

# 19 Hysterisk.. .hmm jo det var ju faktiskt något nytt någon har kallat mej.

Tro mej jag tog ett par andetag när jag skrev min del till dej. Hade jag inte gjortt det hade det nog framståt som ganska otrevligt.

Dock anser jag att din start attityd i denna tråden var minst sagt otrevlig och nedlåtande.  Alla är vi barn i början när vi börjar med någon ny sak. Kunskap kommer med tiden.

Och vad gäller att dra diverse grupper över en och samma kam… det är inget jag gör. Dock är statistiken på en del grupper och ämnen ganska höga. Och de jag själv upplevt ja det ger ju mej de åsikter jag har.

Och jag har ALDRIG sagt att det inte är bra att ha barn och djur tillsammans. Där har du nog missförstått mej. Som jag skrev jag har själv barn och djur.

Djur och barn är det bästa man kan ha… även ihop. Dock är det skillnad på barn i olika åldrar. Mindre barn som inte riktigt förstår än varför de inte får stimma och stoja runt djuren. Och barn som man faktiskt kan förklara läget för.

Oavsett om det gäller barn/djur eller singelkillar/rottisar så handlar det ju om att ge dem de bästa förutsättningarna för att det ska bli en bra och trevlig relation. Och tyvärr så brister det ibland där.

Därav att vissa djur saker inte lämpar sej för barn eller vad det nu kan tänkas vara.

Det som fick mej att reagera ganska starkt va hur otrevlig du va mot Ts och andra i dina svar. Istället för att vara otrevlig så kan man ju faktiskt hjälpa och dela med sej av sin kunskap. Det blir nog trevligare i längden för alla =)

Istället för att förstöra ts tråd ytterligare så kanske du kan fortsätta via pm istället om det är viktigt för dig? Jag är hemskt nyfiken på din statistik så jag väntar spänt på källhänvisning.

#21

Håller med om att du har ett nedlåtande sätt, även nu. Att LadyS ska behöva bevisa för dig och grundlägga varför hon tycker som hon gör, tycker jag är absurt.

Chinchillor ÄR inte barndjur. Så är det bara. Det finns massor av undantag där barnen är väldigt ansvarsfulla och försiktiga, men det går inte att komma ifrån faktumet att barn inte alltid förstår att det inte går att klappa djuret när som helst, om ens över huvud taget.

Därmed tycker jag också att det är själviskt av en vuxen med stimmiga barn att skaffa ett sånt djur till att börja med. Varför inte skaffa en robust hund eller ett marsvin istället? Något som tål att klappas.