![[Mia-67]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Träffade min första chinchilla 1972
Mitt intresse väcktes redan 1972 då jag fick min första chinchilla (standard), jag var 5,5 år gammal. Mamma hjälpte mig att sköta den. Då var chinchillan ett väldigt sällsynt husdjur (de flesta djuren hamnade i pälsdjursindustrin). Det fanns ingen information att tillgå. Chinchillan skulle sättas i en kaninbur och behandlas som vilken annan av våra vanliga burboende gnagare. Inga förbud, inga rekommendationer, ingenting.
Jag började med chinchillor runt 1985. Fortfarande fanns det bara sparsamt med info., man fick prova sig fram med i princip allt. När jag köpte Joppe (också standard) så var det inget undantag. Den zoologiska butiken som jag köpte honom i (förövrigt samma butik som 1972) så hade innehavarna fortfarande inte en susning (efter 13 år!) om vilka skötselråd som skulle ges. Dom hade inget kön men en ungefärlig ålder, 6 månader och priset hamnade på 450:- (så här i efterhand blir man bestört på hur en zoologisk butik kan tillåtas sälja djur när de har så usel kunskap om djuret, fanns det ingen kontroll på ens 80-talet? Chinchillan var bland de tre dyraste djuren de sålde i den butiken, tillsammans med arapapegoja och beostare). Butiken är sen 20-25 år borta så att jag nu skrivet att det var Valbo Zoo (i stora köpcentret) lär kvitta.
Nåja, hem med Jobbe. Han flyttade in i en kaninbur (men spenderade den mesta tiden tillsammans med mig). Sen började jag luska: det få saker jag gjorde rätt var att Joppe fick fri tillgång till hö och badsand som jag hämtade från badstranden (min kompis från USA lät sina hamstrar bada i sand och deras päls blev så fin). Såg också att Joppe gillade att klättra och hoppa så jag byggde en bur på höjden med hyllor, en bolåda och placerade skalade aspgrenar att gnaga på o klättra i. Han fick leksaker som uppskattades.
Däröver fick Joppe vanlig gnagarmat, inte är rätt diet, visste bara inte bättre just då 😕.
Litteratur fanns knappt på svenska fram till slutet av åttio. En häftad "bok" på 40-talet sidor blev ens chinchillabibel (utkom runt 88/89.)
När jag kopplade upp mig 1997 öppnades en helt ny värld, nu fanns helt plötsligt ett växande nätbibliotek med information om våra kära krabater! Idag tror jag att jag kan allt fast ändå inget, finns ju så många fel och rätt att det snurrar duktigt till slut 🙂.
För 8 år sen flyttade den sista chinchillan (pga förändrade förhållanden).
Bilden: Min första chinchilla "Herr grå" och
"Pixel" o "Hexadec." 9 månader, marmorerade, sista kullen. Bilden är tagen veckan före deras flytt.
Hejsan! jag träffade min första chinchilla när jag träffade min make 2001. Han hade två stycken. Nu har vi 5 stycken 🤪 ( mamma, pappa och tre ungar). Ungarna blir två år nästa år och jag har valt att spara dom pga att dom blir så gammla och de är lätt att skaffa en men sen ha den kvar och sköta om dom under alla år är en annan femma. Jag vill veta att dom får ett bra liv och därför bor dom kvar. Hona var tio år när hon fick dom tre ungarna, hon hade suttit med en annan hane under många år och blev inte dräktig, så förstå min förvåning när hon började gå upp i vikt och det kom ut tre ungar. Den första hanen som hon satt med blev strax över 20år gammal, så bevisat är att killar kan bli för gammal för att skaffa barn 🙂Jag kan ju säga att honans graviditet inte gick helt smärtfritt och detta tror jag va pga hennes ålder för hon fick en kull i yngre ålder utan problem (hon fick kramper några gånger som försvann i och med att ungarna föddes). De största problemet nu är om någon blir dålig så är det så få vetrinärer som klarar av att sköta och behandla chinchillor (bor i Gävle). Jag kan tillägga att den första kullen behöll jag en unge (som vi tyvärr fick ta bort pga tandproblem när hon va fem år gammal😭) och mina svärföräldrar tog en av ungarna🙂dom hade en chilla sedan tidigare så jag visste att dom klarade av att sköta dom. På bilden är de mamma Doris😍
Man blir ledsen när man hör att det fortfarande finns ganska många smådjursveterinärer som inte vet hur man behandlar en chinchilla (chinchillan är ju inte längre något ovanligt husdjur).
PS. Vad fin hon är, din/eran Doris🙂.
Starta ny diskussion