Håller med din tanke där, dem som föder upp för päls vill ju ha stora djur, men det vill väl inte dem som har dem för sällskap?

Så varför vill vi ha så stora chinchillor?
en stor chinchilla kan få flera kullar på rad kanske? men massavel är väl inget man vill ha?

Det enda svar jag hittat är utställning, stora djur vinner på utställningar, ju större dem är ju bättre. Dock är det som med sjuklig avel på hundar (och som du säger) det kommer leda till problem för djuren, dem blir för tunga för sin kropp, växer för snabbt och får hälsoproblem.

Ja, jag hade svårt att hitta uppfödare som inte ville ha kraftiga fyrkantiga kroppar…

Jag förstår inte alls och tycker det är tråkigt att majoriteten av de sk seriösa uppfödarna har så stora chillor =/

Tolkar jag detta rätt? Att ni tycker de registrerade uppfödarna bedriver oseriös och osund avel av chinchillor?

Tycker här att det är läge att läsa på om genetik, vi reggade uppfödare har regler på hur vi ska bedriva våran uppfödning på rätt sätt.

Det finns stora djur med bra proptioner och små djur med bra propotioner!

Säger som Spjetan, att även jag tolkar att ni ser oss registrerade uppfödare som oseriösa!!!

#3 nej men fortsätter man avla större och större djur så kommer det ju inte bli hälsosamt för djuren?

#4 det var i alla fall inte så jag menade, kan inte svara hur TS menade, men avlar man chinchillorna större och större så är det ju självklart att det kommer blir skadligt för djuren när man når en vis vikt?

Och det finns ju ingen max vikt på chinchillor?

Och jag har ofta hört "man vill att chinchillan ska vara stor" och "en chinchilla kan inte bli fet".

#0 Precis som hos alla djur som finns det en standard som djuren bedöms efter på utställning och som uppfödarna försöker avla mot.. (jämför med alla hundar, marsvin, hamstrar osv) Den säger att man vill ha ett maffigt stort djur.. 

Poängen på "storlekspunkten" på utställningar har gjort att stora djur generellt har fått högre poäng och därmed belönats ja. Men precis som #5 säger så har det inte funnits någon "maxvikt" utan utställningsmässigt så har ju större desto bättre (tyvärr) tillämpats. Detta har dock diskuterats under en längre tid eftersom målen inte är större och större och stor och bra (notera skillnaden). För att detta även ska synas på utställningsresultaten så har sedan i år faktiskt domarkorten gjorts om och det finns inte längre någon Storlekspunkt. Tidigare så fanns det poäng för storlek och kroppsform, men nu har man istället en enda stor punkt som heter Proportioner, just för att poängen inte ska fara iväg på stora djur utan att man kan dra ner lite där och istället höja de som är lagom stort storlek och med god kroppsform och helhetsintryck. 

Ang utseende som söks enligt standarden jämfört med djurets utseende i det vilda så tror jag i de allra flesta arter som människan håller och föder upp så är det olika saker.

Angående storleken i det vilda så är det bara delvis sant, men inte fullständigt.. I det vilda så fanns det flera olika raser/arter av chinchillor, och våra djur som vi har idag sägs vara en blandning av dessa. Och Chinchilla brevicaudata är/var större även i det vilda på den tiden, olika källor säger olika men att de kunde väga uppemot 800-1000g. Och de brevi-typade djuren var normalt större med en kraftigare kroppsform och bredare huvud. (typ det som folk vill ha idag) 

Däremot att säga att alla djur som är stora skulle vara överviktiga är helt tokigt att säga! Det finns djur som är stora i kroppen, och det finns djur som är små i kroppen. Sen finns det djur som är överviktiga och det är INTE samma sak och inte synonymt med ett stort djur. Extra lös hud antar jag menar de små pälslösa fettvalkarna de kan få under frambenen? Dessa är också då som sagt synonymt med ett överviktigt djur inte ett stort djur. Finns djur på uppemot 900-1000g som helt enkelt är stora i kroppen som inte alls har något sånt då de inte har någon onödig fettmassa utan bara är stora helt enkelt. 

Hängande ögonlock och att de inte skulle kunna se är något som jag helt ärligt aldrig ens sett eller hört talas om?

Har du sett någon chinchilla på olika vikter röra sig och kan dra någon slutsats utifrån det? Ett stort (inte överviktigt då) djur skulle jag vilja säga rör sig precis lika smidigt och mycket som ett litet djur. 

#1 & #5 Att stora djur skulle få större kullar eller fler kullar eller något sånt är bara tokigt. Ska man dra det till sin extrem så extremt stora djur kan snarare vara lite långsamma och sega i avel och ofta få mindre kullar (precis som brevicaudata i det vilda). Så nej, att det skulle av den anledningen kan du ju släppa.

Och som sagt, det där med större och större har diskuterats.. För ett gäng med år sedan så var nog det allmänna att störst = bäst, men det har folk kommit ifrån lite nu. Visst, man vill ha dem stora, men lagom stora. Hade jag fått välja så hade alla mina djur legat på runt 750 g, men har djur på både 900 g och 550 g. Nu kan jag bara prata för mig personligen men när jag planerar vilka par jag ska sätta ihop så tänker jag även medvetet på att inte sätta två extremt stora djur, eller för den delen två väldigt små djur i avel bara för att försöka komma ifrån extremerna på något håll. Och jag tror och vet att flera med mig tänker i liknande banor. Så det där att större och större stämmer inte riktigt. 

Man vill att en chinchilla ska vara stor ja, men inte för stor. Och jo, chinchillor kan vara överviktiga, det är inte vanligt, men de kan bli det och de ska INTE blandas ihop med bara en stor chinchilla. 

En lite till sak till #0 bara, du får det att låta som om att alla uppfödare typ bara sitter på djur på 800-1000 g, vilket ju inte riktigt är sant. Om du tänker dig att "normalen" är säg 700 g, så har uppfödare djur som både är mycket mindre och mycket större. Men definitivt inte enmassa djur på runt kilot. Jag har två djur på runt 900 g, därutöver så är det någon på runt 800 g och resten på mindre och de minsta på runt 550 g. 
Jag ser storleken på 550 grams djuret som ett svaghet, som jag tänker på att jag kompenserar med ett lite större djur, precis som att jag tänker på att storleken på 900+ djuret är en svaghet som jag kompenserar med ett mindre djur. Inga djur är ju perfekta så som man vill ha dem, utan det är ju det man jobbar på hela tiden som uppfödare.

#6 Väldigt bra skrivet

Stort tack till er som skrivit och förklarat!!! Det är precis en förklaring jag ville ha och era egna åsikter…

Att ta utställning som en norm för hur man föder upp ser inte jag som en fördel så det finns otroligt osunda hundraser som på utställning får höga titlar (alla har väll hört om hunden som vann Crufts och behövde sitta på ett isblock under alla fotograferingar för att inte svimma av överhettning?).

Svar till er som undrar så ja, jag arbetar själv med djursjukvård och har pratat med flera som specialiserar sig på de "udda" djurslagen samt läst flera veterinärmedicinska böcker och varit utomlands på en föreläsning om just chillor och sjukdomar så helt tappad är jag inte. Men visst kan jag ha gått ut hårt men det var för att jag verkligen vill veta hur ni själva tänker kring detta. Det #6 skrev var väldigt informativt och bra.

Och självallet förstår ja skillnaden mellan överviktig och kraftigt byggd…det är de överviktiga djuren jag är ute efter.

Ni som frågade så Nej jag frågar vad ni själva tycker om aveln för enligt mig och det jag läst om så är det inte supersunt att avla så man får fram större och större chillor. Det är det jag lärt mig och hört i alla fall.

#8 Jo visst är det sant, och hundaveln är ett fint exempel där man följt rasstandarder till sin extrem i många fall.. Fördelen med chillorna här är att vi här i Sverige är ett litet land med en egen standard och relativt få aktiva, uppfödare, utställare osv (jämfört med hundar). Därför har vi själva lättare kunnat ändra på bedömningarna på utställningarna, som till exempel det här med Proportioner just för att sluta gynna de mest extrema. 

Jag tycker inte att det är någon fara här i dagsläget, men ändringen i bedömningen är just för att stoppa så det inte blir för extremt i framtiden. Jämför med hundutst där det i många fall gått för långt, här har vi själva kunna utvärdera vårt system och ändra det lite efter vad vi tror kommer bli bäst för djuren på lång sikt. 

Jag tror som sagt att här så är ändå många medvetna och jag tror (och hoppas) att ingen har som uttryckligt mål att få fram bara större och större djur här.. Men däremot så i USA (som ju alltid ska vara värst..) där kan även jag tycka att det gått till överdrift och där är mentaliteten just att desto större desto bättre - Hos en del uppfödare där över ligger snittvikten på 1000-1200 g… och det verkar som om att det bara går uppåt eftersom det är vad de vill ha… 

Tycker dock att det är intressant diskussion och det tåls att tänkas igenom vad man håller på med och vad man satsar på ordentligt lite då och då…

Vill bara lite kort kommentera en av de orsaker som i grundinlägget uppges vara en av orsakerna till denna frågeställning.

"Varit inne på alla registrerade uppfödare samt tittat runt här och ser att många som de avlar på eller äger väger bortåt 1 kg, i alla fall över 800 gram."

Faran med detta tillvägagångssätt för att fastställa djurens vikt hos uppfödarna är många. Alla uppfödare har inte samma system på vilken vikt de sätter upp på sin hemsida.

En del sätter upp den senaste vikten på chinchillan. Bland annat jag gör så. Resultatet av detta blir då att på en dräktig hona ser vikten då högre ut än den är i normaltillståndet. Exempelvis kan en hona i normalfallet väga 650 g, vid dräktighet väger hon kanske 900 g. Då skriver jag 900 g på hemsidan och det uppfattas då som att hon är en stor chinchilla. Vilket hon endast är i dräktigt skick.

Andra uppfödare sätter upp chinchillans toppvikt. Den högsta vikt som uppmätts på chinchillan. Den kan ju då egentligen väga betydligt mindre i normalfallet.

Och andra uppfödare uppdaterar inte vikten så ofta och då kan ju chinchillan i dagsläget väga något helt annat.

För att detta tillvägagångssätt vid undersökningen av vikterna på uppfödarnas djur skulle bli korrekt är ifall djurens normalvikt kunde plockas fram.

Saken är ju också den att du som potentiell köpare av chinchillor har makten att välja vilken uppfödare du ska köpa ifrån. Du kan undersöka hos vilken uppfödare de egenskaper du eftersöker finns. Om du tycker att någon bedriver en avel som inte passar dina ideal på någon eller några punkter, så finns det ju en hel del andra uppfödare att välja mellan.

#6 väldigt bra svar, jag reagerade redan för flera år sen på denna "störst chinchilla vinner" och vart redan då orolig för vart det skulle leda med tiden. Skönt att man verkligen fått upp ögonen för det och ändrat som du sa i utställnings korten :)

Och blir väldigt glad när jag läser vilken vikt du avlar emot och ditt tänk i aveln låter väldigt sund :)

Och ja i USA är dem ju alltid "värst" och det kommer vissa sig på djur som dör för tidigt och djur som inte mår bra, och vart rädd att våran avel ska ta samma väg, men skönt att höra att man har det under kontroll här i Sverige :)

Och jag tycker det är viktigt dem punkter TS tar upp, att feta djur inte är bra och att dem ska vara "lagom" stora. Tidigare har det ofta vart punkter folk inte velat prata om…

Tack alla som svarat. Jag vet att det är ett känsligt ämne men jag tycker det är roligt att ni kan svara och att det hålls ett ganska bra nivå ändå även om jag förstår att många reagerar starkt på det jag skriver.

Är det både den "stora" och den "lilla" chinchillan som föds upp hos uppfödare? Det finns ju två olika typer vad jag läst om, där en är lite större, kraftigare, kortare öron mm.

Hej!

Tycker inte att detta är ett särskilt känsligt ämne. 

Däremot tycker att det är illa att du från början gör ett påhopp utav samtliga registrerade uppfödare (jag är en av dem) och skriver att många djur väger 1000 g, eller iallafall 800 g. 

Jag tycker det är väldigt stor skillnad mellan 800 g och 1000 g. Precis som det är skillnad mellan 400 g och 600 g.

En annan sak som #10 skriver, är det stor skillnad på vilken vikt som anges på hemsidorna. Topvikt (kan vara en vikt som djuret var uppe i under en kort period för flera år sedan), aktuell vikt (vilket då kan gälla högdräktiga honor).

I ett senare inlägg skriver du att du bara ville ha förklaringar och åsikter. Det framgår inte alls i ditt första inlägg…

Vilka specialister är det du har pratat med?

Är det detta du menar som är ett påhopp: "Varit inne på alla registrerade uppfödare samt tittat runt här och ser att många som de avlar på eller äger väger bortåt 1 kg, i alla fall över 800 gram."

För detta är inget påhopp utan ren fakta och vet man själv att man skrivit toppvikt så är det ju inget ni behöver ta åt er. Och för min del är både 800 g och 1 kg mycket mer än de max 600 g som de väger/vägde i det vilda.

Vart har jag skrivit "alla" eller "samtliga"?

Detta är en fråga som handla om åsikter och förklaringar i mitt första inlägg: "Jag undrar varför man vill avla ram chillor som väger mer än de gör i det vilda dvs ursprungliga chillor?"

samt även:

"Varför vill ej uppfödare föda upp smäckra chillor som ser ut som det från början gjorde?"

Jag anser det inte nödvändigt att nämna namn och det har ju egentligen ingen roll. Det finns väldigt få som specialiserar sig på exotiska och udda djur så det är ju bara ett par ställen i Sverige det kan gälla.

Samtidigt var det som jag skrev även från vetenskapliga artiklar, kurslitteratur samt föreläsning som jag var på i USA som tog upp det.

"Jag undrar varför man vill avla ram chillor som väger mer än de gör i det vilda dvs ursprungliga chillor?"

Saken är att mig veterligen står det inte på någon av de Svenska reggade uppfödarnas hemsidor att deras avelsmål är att föda upp djur som ska vara så stora som möjligt och ha en så hög vikt som möjligt. Vi lägger stor eftertänksamhet vid sammansättning av avelspar, och värdesätter andra egenskaper. Vikt och storlek är inte prio 1. 

Sedan när du skriver: "Varit inne på alla registrerade uppfödare samt tittat runt här och ser att många som de avlar på eller äger väger bortåt 1 kg, i alla fall över 800 gram."

"Många" är det många om det rör sig om ca en fjärdedel eller en femtedel av samtliga avelsdjur haft en toppvikt över 800 g? Tycker att det blir felvinklat. 

Att sedan dra det i jämförelse med att det inte skulle existera en enda chinchilla i det vilda som har en vikt över 600 g….hur kan du vara säker på det? 

Alla djur i fångenskap skiljer sig mer eller mindre än de som lever i det fria. Framför allt när det ej går att återskapa djurens naturliga habitat när man håller dessa som sällskapsdjur.

Jag är registrerad uppfödare och endast 8,3 % av mina djur, som har ålder inne för avel, väger i normalfallet 800 g eller mer. Och inget av mina djur väger i odräktigt tillstånd över 900 g.

Jag anser inte att ditt uttalande att registrerade uppfödare avlar på och äger många djur som väger 800-1000 g egentligen är något vidare välgrundat egentligen.

Och att storleken på avelsdjuren alltid avgör hur stora ungarna blir är inte heller den exakta sanningen. Vi kan ta en av mina största honor som exempel. Hennes mamma ligger och pendlar mellan 475 g och 600 g när hon inte är dräktig och hennes pappa på 700g. Men deras dotter ligger mellan 830-860 g ca. Storleken på föräldrarna är inte lika med storleken på ungarna.

Ett annat exempel är en hona, som jag tidigare ägde, som låg mellan 860-890 g. Tillsammans med en hane på 700 g fick de en unge som i vuxet tillstånd ligger på strax under 400 g. Och deras andra unge ligger strax under 600 g.

Så avel på chinchillor är nog mer komplicerat än vad man från början tror.

I min avel lägger jag ner mer tankar på kroppsform, huvudform, temperament och pälskvalitet än vad jag lägger energi på storlek. Jag studerar stamtavlor och söker efter avelsdjur med äldre förfäder i sina stamtavlor, eftersom jag hoppas att det ska vara ett tecken på att de kan ge friska och långlivade avkommor. Jag matar sedan ungarna och så får de växa. En del blir små och en del blir stora. Egentligen ser jag inga större likhetstecken mellan föräldrarnas vikt och ungarnas vikt.