11. Avel och uppfödning

Erfarenheter gällande för tidigt parade honor

2018-03-08 09:35 #0 av: Cosmopiloten

Tog över två omplaceringar i januari, en hona och hane på ca 6 månader som gått ihop sen slutet av augusti.  Separerade dem genast samma dag jag tog hem dem, den 11 januari, och har haft honan på dräktighetsvakt sen dess.
Honan beräknas nu vara ca 8 månader och jag har märkt att hennes spenar börjat växa och bli mer rosa, samt att päls fallit bort runt om dem, så troligtvis hann hanen para henne trots allt.
Jag vet att det inte finns mycket jag kan göra annat än att vänta och vara förberedd på kull, så jag undrar bara om det finns andra här inne som haft honor som blivit dräktiga alldeles för unga - solskenshistorier som regnhistorier tas emot, jag vill mest bara läsa och få höra om liknande situationer för mitt egna intresse och för att fördjupa mig då jag inte har erfarenhet av just unga honor när det lommer till dräktighet.



Anmäl
2018-03-08 20:12 #1 av: Dionz

Pälsen runt spenarna brukar inte ramla bort vid dräktighet, den kan dock försvinna lite när ungarna diar.

Om hon skulle vara dräktig behöver du inte vara orolig, djur är skapta att kunna bli parad när dem är i ålder och storlek nog att klara en kull utan problem. När man kan välja när djuren ska para väljer vi oftast att vänta för att inte slita på djuren, men i naturen får dem ju ungar innan dem är 1 år gamla utan problem :)

Anmäl
2018-03-09 13:10 #2 av: Cosmopiloten

#1 ja menade tunnats ut, men det ser ju mer ut som det fallit bort 😂
Jo alltså jag vet ju att det händer, och i nuläget är det bara att ge henne bästa tänkbara skötsel och hoppas det går finnemang. Finns ju komplikstioner i fall där honan är i perfekt skick så det är ju lite 50/50 hur det går oavsett.

Vill väl mest läsa om andras erfarenheter eller upplevelser, inte så mycket för rådgivning utan just för att läsa om det. Läser ju ofta om folk som får hem dräktiga ung djur från djuraffärer, blocket osv, men skulle vilja läsa mer djupgående berättelser om liknande fall.
Jag är väl lite nojig, så genom att läsa allt jag kan om det särskilda ämnet blir jag lite lugnare.

Anmäl
2018-03-09 16:24 #3 av: UlrikaD

Jag har aldrig haft någon ung hona själv som fått ungar så jag har ingen historia att berätta som lugnar.
Däremot hade jag chillor i många år och fick höra en hel del. Och kan väl säga att i stort sett alltid går det bra.
Dom gångerna det inte gör det är det oftast i kombination med någonting annat.
Sjuk eller svag på något annat sätt från början. En frisk hona bör klara det utan problem. Däremot kanske inte alltid instinkterna att mäta och ta hand om finns där från början. Så jag hade haft KMR och liten spruta hemma redan innan ifall det blir så att du kanske måste hjälpa till lite med matning. Ibland händer det (även på äldre honor) att det tar någon dag innan dom fattar vad det är som faktiskt hänt. I vissa fall vet jag att honan suttit på en hylla och vägrat komma ner. Då fick hon flytta till en bur utan hyllor några dagar och då löste det sig. Bebisen söker sig instinktivt till mamman för värme, mat och skydd. Däremot har det hänt mig att en hona diat sina bebisar och man tror att allt är frid och fröjd. Men honan har inte haft någon mjölk. Därför är det otroligt viktigt att man väger sina bebisar. När dom är så små väger ju vartenda gram tungt. Om man säger så;)
Annars så bra hö, bra mat, lugn och ro så blir det nog bra.
Antar att hon sitter med annan burkompis nu efter hanen.
Isåfall bör man hålla koll på den situationen också och delat på dom innan hon föder.
Lycka till!

Anmäl
2018-03-09 16:42 #4 av: Cosmopiloten

#3
Jag har intrycket av att hon är frisk och kry, så förhoppningsvis är jag bara hönsmammig :) De bodde ju så kort tid i förra hemmet så jag hoppas att den dåliga födan där inte hunnit göra någon skada så det blir tandfel och annan problematik relaterat till det.

KMR köpte jag hem samma dag jag bestämde mig för att ta över henne, då hela planen varit att låta henne stanna här i väntan på kull och sen se till så att hon och kullen klarar sig fint.
Fick själv en kull i september där mamman inte producerade mjölk så stödmatning och hela den biten har jag koll på, och väger alla djur ca en gång i veckan men minst en gång i månaden, så den rutinen sitter också i. Jag är väl mest orolig över själva förloppet innan kullen kommer, det där man inte kan styra över eller räkna ut på förhand. jag är likadan när det kommer till att försöka avgöra nääääär de ska föda - nu när jag sett en förändring på hennes spenar är det som att vänta på tomten, fastän jag vet att det kan vara gott och väl en månad kvar och lite till xD

Hon går ihop med min gamla tant på 13 år som just flyttat tillbaka efter 6 år hos min syster, och hon har varit ensam sen 09 då hennes unge dog. De fungerar kanon ihop, jag satte ihop dem för två veckor sen så kanske blir den dräktiga tjurigare ju längre hon går, men har inte riktigt bestämt om jag ska dela på dem eller låta den äldre honan få gå kvar med henne - jag läser så olika om det där och försöker bilda mig en uppfattning om vad som är bäst. 
Ett fungerande par brukar jag sällan dela på, de andra honorna när de väntat kull har redan gått själva innan hopsättning med respektive hane skett så jag har aldrig behövt  fundera kring det.
Överväger att sätta henne i bebisbur, men som jag tolkar storleken på spenarna nu är det ett tag kvar då jag precis märkt att de blir större, så jag tror jag kan avvakta lite till. Eftersom jag heller inte haft henne så länge är hon en smula tveksam till hantering med, så hönsmamman i mig vill inte stressa mer än vad som är absolut nödvändigt.

Anmäl
2018-03-09 18:07 #5 av: UlrikaD

Jag har personligen aldrig bytt bur till mina när dom haft kull. Deras bur är ju deras bas och trygghet. Har heller inte behövt fundera på att dela honor då mina dräktiga honor suttit med hane.
Just det här med vikt och bebisar är ju så viktigt. Speciellt om dom är små. Det kan ju skilja 1g vikt före och efter matning.
Bebisar som stödmatas brukade jag väga varje dag. Sen efter ett tag ser man ju med blotta ögat ifall det går åt rätt håll.

Anmäl
2018-03-09 18:33 #6 av: Dionz

#2 eftersom chinchillor inte är så vanliga och mest finns hos seriösa uppfödare är det nog få chinchillor om får kullar innan 1 års ålder.
Förlossnings komplikationer är ovanliga, och oftast beror dem på att något är fel oberoende av ålder, mm. Så att hon är ung ökar inte risken för komplikationer, men dålig foder tidigt i dräktigheten kan påverka ungarna negativt men tror även den chansen är väldigt liten :) 
Så att chansen är 50/50 känns lite överdrivet, det är extremt liten chans att något kan gå fel, och går det fel är det bara otur och inget du kunde ha påverkat :)

Sedan bör du väga ungarna varje dag i början iaf för att se att dem ökar stadigt i vikt :)

Anmäl
2018-03-09 22:27 #7 av: Cosmopiloten

#5 och #6
jag menade att jag väger alla andra chinchillor en gång i veckan, ungarna (de två jag haft) väger jag varje dag i början tills jag efter ett par veckor märker hur deras kurva ser ut. Bebisen jag stödmatade vägde jag morgon och kväll för att se om han fick i sig mjölk av mamman under natten, vilket han gjorde, så då stödmatade jag bara under min dagtid (från 06 till 23-00 ca)

#6 jag menade 50/50 som i att blir det komplikation kan det ske lika gärna hos en vuxen som hos en yngre - precis som du skriver att det då beror på andra omständigheter än åldern i sig :) 
jag har nog läst i för många forum utanför sverige, därav jag får en bild av att det är vanligare än man tror att folk får hem dräktiga djur.. jag skyller på plugghjärna xD

Tack för era svar och tankar, även om vi alla tänker samma är det väldigt tryggt att få sina egna tankegångar bekräftade!

Anmäl
2018-03-10 00:21 #8 av: UlrikaD

Om man tar t.ex Danmark så är det nog vanligare att få hem dräktiga djur.
Dels för att där säljs många chillor på djuraffärer. (Som många andra djur som inte säljs i Sverige typ iller, igelkott och andra "exotiska" djur.
Dels så är chillor billigare där. Kanske inte show-djuren men mindre uppfödare säljer många bebisar för några hundra.
Tror det är lättare att det blir mer ihopsättningar utan särskild plan bakom då. Och en del gånger har folk haft en hona och en hane tillsamman ett längre tag utan bebisar, intresset avtar, dom säljs och helt plötsligt blir det bebisar i nya hemmet. Tycker det är helt ok att vara lite hönsmamma och beredd.
Det skadar aldrig att veta var det finns en veterinär närmast som tar emot om det skulle behövas.
Men tror du kan slappna av så sköter nog din hona resten. Om det nu skulle bli bebisar:)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.