Du kan prova byta inredning emellan dem så dem kan känna lukten av den andra och sen prova släppa ihop dem utanför burarna. Men tyvärr kan det vara svårt ibland att få ihop 2 hanar som slåss :/

Det kan vara så att den äldre börjar bli tröttare och svagare än den andra. Då kan den yngre försöka klättra i rang och bestämma över den äldre. Och om han faktiskt fortfarande vill vara den som bestämmer då blir det slagsmål. Jag hade nog hälsocheckat dom båda. Djur känner av sjukdom långt innan vi ser det.

#1 Dom funkar fint tillsammans när jag har dom utan för buren 🤔

#2  Men den äldre slåss inte tillbaka, han bara springer undan. Hälsocheck, vad innebär det?

Har en "semester bur" (av modellen Furet Tower).  Kan det funka att sätta in den yngre i den buren under en period och sedan släppa ihop dom igen?

Buren är ju hemmet och reviret, utanför brukar det finnas tillräckligt med utrymme för att ingen ska känna sig trängd.

Det är den yngre som utmanar den äldre för att ta hans plats. Den äldre är smart nog att tycka att man inte ska slåss så därför försöker han väl lösa det fredligt. Tyvärr kan det ju bli så att det smäller ordentligt så att den äldre verkligen får sagt till den yngre att det inte är någon idé att mopsa upp sig. Eller så vinner den yngre. Förhoppningsvis är den yngre smart nog att sluta. Men inte alltid.

Enligt mina erfarenheter så brukar det bli värre om man delar på dom och sen försöker sätta ihop dom igen. Då sitter dom liksom och taggar upp på varsitt håll.

Jag vet inte hur stor bur du har, men chillor som börjar stöka lite bör man försöka ge mer utrymme så attbåda kunna gå undan om dom vill, två olika hängmattor, två matskålar på olika platser i buren, en uppe och en ner, två vattenflaskor osv….

Mer utevistelse kan också vara en lösning. Och om dom är kompisar utanför buren är det ju jättebra. Ju mer av tiden dom är kompisar desto bättre är det ju.

Hälsocheck är till att börja med om dom har nåt koll på vikter t.ex hemma. Om du ser att någon gått ner i vikt?

Hos veterinären; kolla tänderna, känna igenom så allt känns normalt. En veterinär som kan chillor kan vilja ta ett blodprov och kolla värden.

Oftast är det ingenting, men den största anledningen till att det blir ett skifte i vem som bestämmer är oftast att den andra känner att det finns en lucka och möjlighet att ta över. Och då kan det bero på att den känner sjukdom och svaghet hos den andra. Behöver ju inte alls vara så, men i och med att han gör det först nu vid 3 års ålder istället för t.ex vid 1 år när dom är som kaxigast.

Men försöka hålla koll på situationer när det här uppstår. Är det precis när dom fått mat, eller när dom varit ute och sprungit, när dom vaknar, när du tänder lampan osv. Ha koll på när situationen uppstår och försöka undvika dom. Avleda när det börjar, distrahera. Sätta in nya saker i buren som dom kan upptäcka tillsammans. Se till att det inte finns någonting att bråka över.

Testa att rasta dom någon annanstans än dom brukar. Tas dom ur sin vanliga miljö blir dom osäkra och tyr sig mer till varandra än annars.

Har du möjlighet att prova med annan bur, gör gärna det. Behöver ju inte köpa Ny bur, men man kanske kunde låna och se ifall det gör nån skillnad.

#4 Tack så hemskt mycket för att du tog dig tid att skriva! Glömde svara när jag läst det. 

Dom bor kvar tillsammans i sin vanliga bur nu. Har fått spärra av emellanåt när dom börjat springa efter varandra och sedan öppnat upp igen när dom lugnat ner sig, vilket verkar funka bra.  Har inte lyckats hitta något gemensamt för situationerna var bråken startar, tyvärr. 

Har satt in en extra matskål samt vattenflaska plus att jag har delat upp höet så dom har tillgång till det på tre olika ställen i buren.  Har dessutom fyllt buren med en massa olika saker som dom kan sysselsätta sig med och försöker ha ute dom vid minst ett tillfälle varje dag. 

Har faktiskt en extra bur hemma, men tror jag låter det vara Plan B så länge och hoppas på att det löser sig ändå. Om inte så absolut att jag kan sätta upp den och flytta över bägge två, för att se om det hjälper.   

Tack igen!

Ibland kan sånt här lägga sig lika snabbt som det blossar upp. Man måste bara se skillnaden på situationer där det går att ha is i magen och situationer som faktiskt kan bli farliga. Poängen med att ha en kompis är ju att ha sällskap och vänskap och inte bo ihop med nån som mobbar en. Dom ska ju känna sig säkra i sin egen bur. Men just par som suttit tillsammans hela tiden bör man kunna lösa problemet. Men så mycket lättare att läsa situationer när man ser dom med egna ögon och inte försöker ge råd så här. Finns ju alltid utrymme för feltolkningar.

Nu jagar den yngre den äldre igen. Det har annars varit  lugnt i ett par dagar och jag trodde att allt hade löst sig, men nej.. 

Finns det något mer jag kan testa i deras vanliga bur eller är sista hoppet att se om dom löser det i en annan?

Mina personliga tips är nog slut nu. Det jag alltid har gjort oavsett djurslag är att berömma bra beteenden och ignorera/avleda dom dåliga. Och att i så stor mån som möjligt få koll på när och var dåliga situationer uppstår. Och sen att försöka se till att dom situationerna inte uppstår. Och kan man sen lista ut varför en individ beter sig på ett visst sätt, då har man kommit långt på väg. Men det är svårt när två djur bor tillsammans och mycket av deras vakentid är när vi sover. Lite svårare att ha koll då tyvärr.