I tisdags natt ramlade Vide ner från buren och skadade sig, men verkade må bra i övrigt. Bokade ändå veterinärtid såklart till idag men i morse hade han blivit mycket sämre, åt inte, öppnade inte ögonen och bet mig så fort han kunde. Han kunde knappt röra sig och jag trodde inte han skulle klara sig in till veterinären och som jag redan trodde sa hon att det inte var någon idé att försöka göra något. Han reagerade inte på beröring och andades väldigt ansträngt. 11.45 fick han gå vidare. Känns ändå skönt att han slapp lida och han har haft ett jättefint men kort liv.

Känns svårt att acceptera att han gick från att ha varit en jättepigg chinchillabebis som ville smaka på allt och jättegärna gosade in sig i handen till att ligga helt livlös i sin filt bara på någon dag. Det är så tyst i buren nu utan hans bebispip, hans mamma Silke och pappa Ull har varit underbara föräldrar även efter att han skadade sig och har inte velat lämna buren utan honom. På den korta tid vi fick ha honom tog han stor stor plats i våra hjärtan med sin stora energi och lilla kropp. Vide var min första egenuppfödda chinchilla och meningen var att vi skulle behålla honom.

Saknaden är redan stor efter dej lilla Vide. En begravningslåda är ordnad med din mysfilt, äppelkvistar, knäckebröd och russin att ha under resan vidare. 🌈

❤️

Hej då baby Vide. Vi älskar dej alla som blev kvar.

140420✨140515