Det gör man inte. Man lyssnar på deras argument istället och frågar vad man gjort och sagt som får dem att tänka så. Sedan funderar man på sig själv vad som verkligen är skillnaden mellan det du ville förut och hur mycket du vill nu. Vad är det du vill göra med djuren och varför? Hur mycket kan du om dessa djur och deras skötsel behov och hälsa? När du kan och vet allt som är viktigt att kunna och veta så berättar du för dina föräldrar allt du vet om dessa djur och detas behov. Sedan berättar du hur du vill göra för att själv sköta djuret på bästa sätt. Redogör för behov och kostnader, veterinärkontakter och försäkringar o s v. När du kan redovisa och förklara allt om dessa djur och kan bevisa att du förstår och kommer ta ansvaret som det innebär. Då kommer de få svårt att säga nej ändå. Ännu mer om du dessutom sparar ihop alla pengar som behövs själv och kan redovisa en ekonomisk plan för ditt blivande husdjur. Betalar du allt som behövs själv och själv tar reda på all skötsel och sköter om djuren så har föräldrarna inte längre någon anledning att säga nej längre ska du se!

Utöver det som tas upp i föregående inlägg måste chinchillor dessutom sitta med en artfrände, alltså får man ej hålla chinchillor ensamma utan två och två. Då måste du ha en bur med lagliga mått. Sen kan en chinchilla bli uppåt 15 år om den är frisk och med bra bakgrund, vanligast är runt 8-10 år.  Rätt sand och rätt foder kostar och måste hela tiden köpas in, och även om dina föräldrar kan hjälpa till att betala nu så kommer den dagen då du ska stå för dessa kostnader med din egen ekonomi, och det kan bli tuffare än du tror nu som 13-åring.
Även om det blir ditt djur är det dina föräldrars ansvar att se till att du kan tillgodose dess behov, och vill de inte ta det ansvaret ska du inte heller övertala dem.