Jag tror att det dåliga ryktet kommer från folk som har köpt zoo-chinchillor. En chilla är nattaktiv, tänk själv att sitta i en zoo-affär bland massa bök och stök, bli petad på av klåfingriga barn osv. Och dessutom på en tid när du behöver sova som mest. Det kan göra vem som helst lite grinig.

Tycker det är milsvid skillnad på chinchillor som är uppfödda i hem-miljö och blir hanterade dagligen. Mina är lika tama, gosiga och mysiga som vilket marsvin, kanin, katt som helst. De blir vad man gör dem till helt enkelt.

#1 Som med alla andra djur då dvs. :) Ang zoo grejjen tänker jag då.

När jag skaffade chillor för länge sen fick jag höra samma sak. Men då sa man även att eftersom chillor inte varit husdjur så länge så blir dom inte lika tama som tex en kanin. Men det var ju ca 6 år sedan.. Mkt har nog hänt sedan dess.. ;P

Fast det är ju som du säger: De blir vad man gör dem till! :)

#2: Fast 6 år är inte så mycket. Tex illern har väl varit tam i, vad är det nu, 3000 år tror jag.

jag har varit inne på en hel del olika chinchilla sidor och folk verkar dock vara överrens i det faktum att chinchillor inte är ett keldjur. De verkar överlag INTE vara ett djur som sitter still i ens knä som en katt..

Sedan tror jag att chinchillor har hållts i fångenskap i sedan 1920 talet och då var det inte som husdjur utan för pälsuppfödning, så de har inte varit länge i mäniskors ägo…kanske efter ytterligare några 100 år kanske man har det som normalitet att ha tama chinchillor då folk kanske bara avlar på djur som verkar vilja bli tama och kliade bakom örat, men jag tycker att en del av deras charm är att de är så pass självständiga (och små vilda) som de är :)

Det är väldigt individuellt faktiskt. Jag har chillor som kan sitta i knät hur länge som helst och bli kliade tills de somnar. Sen har jag de som hellre vill vara ute och springa. Men skillnaden mellan en hemma-uppfödd chilla och en som är född och uppvuxen i en zoo-affär är milsvid. Det är som två helt olika djursorter. Sen är det ju inte meningen att en chilla ska vara som ett marsvin heller, det är ju som du, night-bliss säger, det är ju en del av deras charm att de är såpass självständiga som de är.

Edit: Här får jag nog skriva bump såg jag 

Hade en hona som inte var så intresserad av vare sig andra chinchillor eller människor men hon var ett undantag. 

I överlag har mina djur har varit "sällskapssjuka" (sociala) och har visat det med att ta kontakt (klättra upp på en, nosa i ansiktet etc.) . De också visat det med "putsbeteende". Mina (eller våra) djursprang lös flera gånger i veckan, de hängde tillsammans med mig (och övrig familj när de ville vara med)  i ett "chinchillasäkrat" rum minst en timme per gång. Självklart hade det varit mer tillbakadragna och ointresserade om de varit ovana vid mänsklig hantering. Vi umgicks ofta med våra chillor. De var trots allt en del av familjen precis som en hund eller katt.

Det som är med chinchillor är att dem är tama, men dem är inte tama som kaniner/marsvin, dem är väldigt personliga, går inte att ta ut i knät/famnen och ha dem där i timmar om inte chinchillan vill, chinchillor gillar att röra sig, utforska och busa, det är få som gillar att sitta i knät och mysa framför tv:n och sällan dem gör det i timmar :)

Beror på hur mycket tid man lägger ner på dem tror jag. Jag har en herreman som är otroligt social, öppnar burdörren så tar han ett skutt upp på axeln innan man hunnit blinka men så är han hanterad väldigt mycket och hade en uppväxt utöver det vanliga.  Det du ger det får du tillbaka många gånger 🙂 Sen är såklart de individer som alla andra, vissa är mindre intresserade av kontakt än andra. Tycker en stor del av charmen med dem är att man får jobba lite för att få en bra relation, det känns så speciellt på nått vis ❤️